Oroar du dig för att dina kollegor eller klasskamrater ska avslöja dig som en bluff – att de snart ska inse du inte är så kompetent som de tror? Det är du i så fall inte ensam om. Vi pratade med en psykolog om fenomenet och bad henne om tips för att komma tillrätta med känslan.
Att tvivla på om man är tillräcklig är en del av att vara människa. Den tanken dyker troligen upp för de flesta ibland, och den kan ju fylla en funktion på det sättet att den faktiskt får oss att lära oss mer eller bli bättre på något. Många kan nog också känna igen sig i att någon gång ha känt sig som en bluff på jobbet eller i skolan. Kanske har du till och med tänkt att det är konstigt att du ens kom in på en den där utbildningen eller att du fick det där jobbet?
Begreppet bluffsyndrom myntades av några amerikanska psykologer i slutet 1970-talet. Det psykologiska fenomenet innebär att man känner sig som en bluff trots att man är skicklig och åstadkommer mycket, och forskarna såg att det framför allt var högpresterande kvinnor som drabbades av självtvivlet. Maria Farm är legitimerad psykolog, kbt-terapeut och författare och hon upplever att många har den här problematiken.
Det är väldigt vanligt. Många av mina klienter har de här tankarna och det är oftast en del i en oro- och ångestproblematik där man grubblar mycket. Många har fastnat i sitt eget huvud och det är vanligt att man har sömnproblem.
Den rädsla och oro som det faktiskt handlar om tar mycket energi och det kan vara svårt att komma vidare. Maria Farm säger att det är vanligt att man backar från saker och att man kanske inte vågar testa på nya uppgifter eller att tacka ja till det där jobbet. Det finns inte sällan ett starkt kontrollbehov med i bilden och man ägnar sig ofta åt säkerhetsbeteenden, vilket exempelvis kan vara att man ständigt fipplar med mobilen, undviker ögonkontakt eller alltid har en lugnande tablett med sig.
– Det är både män och kvinnor, och människor i olika åldrar, som har de här tankarna. Men det är av naturliga skäl vanligare hos lite yngre personer som är nya på en arbetsplats och faktiskt inte har någon lång erfarenhet. Jag upplever också är det är mycket vanligare hos kvinnor. Det förväntas generellt mer av dem på olika plan och kvinnor har därför också högre krav på sig själva. Forskning visar också att de ägnar sig åt mer dubbelarbete och vi vet att kvinnor i större utsträckning enbart söker jobb där de uppfyller alla kriterier.
– Det är olika men vissa personer är överlag mer oroliga och nervösa än andra. Både uppväxt och personlighet spelar in och det finns förstås olika grader av det här problemet. För vissa kanske det räcker att få lite verktyg för att hantera de här tankarna och känslorna, men för andra kan det vara en del av ett mycket större problem som bottnar i en svårare psykisk ohälsa. Dessa personer kanske faktiskt skäms i grunden och ständigt ägnar sig åt självkritik och då behöver man jobba mer med skam och självkänsla.
– Ja, det är en intressant tanke. Vi vet att individer mår bättre när det är förståeligt vad som förväntas av dem. Otydliga projekt och oklara rollfördelningar är vanliga exempel på saker som skapar oro och stress.
– Ja, absolut, men de här personerna söker sig sällan till terapi. Här tar sig rädslan andra uttryck och det kan handla om en narcissistisk problematik eller en låg självkänsla som man hanterar genom att ständigt blåsa upp sig själv. Donald Trump är ett exempel på det beteendet, men de flesta har nog träffat på någon på en arbetsplats som inte riktigt har respekt för uppgiften och som kanske inte flaggar när hen inte hunnit med vissa uppgifter och så vidare.
Stanna upp och reflektera. Tanken om att någon kommer att avslöja dig som en bluff och att du inte är tillräckligt kompetent är just en tanke och sådana är inte alltid sanna. Försök få lite distans till din oro. När du tittar på dig själv utifrån kanske du inser att du fel. Du har ju faktiskt gått den där utbildningen eller jobbat med det här i några år och så vidare.
Gör tvärtom. Jobbar du över varje vecka eller verkar du plugga betydligt mer än de andra i klassen? Om du ständigt överpresterar och ägnar dig åt säkerhetsbeteenden av rädslan för att någon inte ska tycka att du är tillräckligt bra kan det vara bra att försöka göra tvärtom ibland. Testa att lämna datorn på jobbet och förbered dig lite lagom till den där presentationen eller mötet. Testa att se om räcker och våga vila i tanken att du helt enkelt får se hur det går.
Tänk att du vore någon annan. De flesta som ställer orimligt höga krav på sig själva och har en väldigt sträng inre domare är oftast inte lika hårda mot andra. Du kanske tycker att det är viktigt att du ska vara perfekt och klanderfri men ställer du verkligen det kravet på dina kollegor? Och om du funderar över vad du uppskattar hos arbets- och klasskompisar är det antagligen inte det karaktärsdraget du nämner först.
