”Karolinskas Innovationsplats hjälper våra verksamheter att tänka nytt”

2007 började Sara Schulz som akutsjuksköterska på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Med åren började hon lägga märke till saker hon ville effektivisera i verksamheten. Det väckte tanken på att bli chef, vilket blev verklighet 2014.

Varför jobbar du på Karolinska?

Jag sökte mig till rollen som akutsjuksköterska eftersom jag ville träffa patienter och vara ute i verksamheten. Det jag tycker om med Karolinska är att det finns så många möjligheter i de olika verksamheterna. Det är en plats där man får växa, vi är ett universitetssjukhus och som student får man en tydlig koppling mellan skola och verklighet. Det är alltid studenter här, inom alla våra professioner, vilket gör något med dynamiken här.

Akuten i Huddinge jobbar mycket med innovation – berätta om det!

– Vi har en innovationsplats här som utvecklar vården och hjälper våra verksamheter att tänka nytt. Vi har mycket idéer och innovationsplatsen är vår bästa kompis, för vi är ju vårdpersonal och inte utbildade i att driva projekt. I vår verksamhet har 20 personer gått en utbildning som har lett till att vi startat projekt med externa aktörer. Vi har exempelvis samarbetat med en leverantör som utvecklade en speciell madrass i ett trycksårsprojekt som vi var först med i världen. Nu jobbar vi med en app för att kunna dokumentera bredvid patienten istället för att behöva gå iväg till en dator och skriva från en notering på papper. Innovationsplatsen hjälper oss att förstå att det finns andra vägar än PM och riktlinjer för att tänka nytt, de scannar av omvärlden och sätter oss i kontakt med externa aktörer.

Nämn något positivt med att jobba på Karolinska!

– Vi är väldigt måna om att jobba i team över hela sjukhuset och vi samarbetar över gränserna. När det exempelvis varit svårt att bemanna våra slutenvårdsavdelningar, ringer de oss på akuten och frågar om vi kan hjälpas åt. Det är inte så stuprörsaktigt, det finns en gemenskap här trots att Karolinska är så stort.

Finns det någon patienthistoria som du särskilt minns?

– Jag minns ett akutfall med en sjuk kvinna i 90-årsåldern. Hon hade med sig sin make och vi bedömde att det här inte skulle sluta bra. Ett akutrum är stort och kallt, så vi ville få det så lugnt och fint som möjligt. Vi släckte ner medan maken som förstod att hon skulle dö gick fram till sin hustru och började hålla ett tal för henne. Jag och undersköterskan ställde oss bredvid och var med om det här avskedet där kvinnan somnade in och maken tackade henne för de här 70 åren. Det var så fint att han fick ta ett lugnt och fint farväl, det är ett möte jag verkligen minns.